Flygresan del 2
Väl på flyget får vi vänta stillastående på marken i 1 timme. (HAPPY LIFE & SURPRISE! Nu har snöstormen hunnit blåsa upp till stockholm och vi kommer inte komma iväg) Men då meddelar besättningen att bogseringsvagnen som ska dra ut planet på banan för att det ska kunna lyfta har gått sönder... GIVETVIS finns det bara 1 vagn och vi får se när vi kan låna en annan.
30 min senare har jag scannat av området runt mig efter dolda kameror.. och väntar på att någon ska meddela mig att jag är med i dolda kameran alt blåsningen, så meddelar besättningen äntligen att vi ska få låna SAS vagn och vi kan lyfta. Jag tar av mig skorna sätter mig till rätta öppnar min bok och njuter av att äntligen vara på väg..
BOOOOM!! en 60 årig man ramlar raklång i gången vid sidan om mig, avsvimmad. Hans fru reser sig daskar mannen i ansiktet som vaknar och meddelar att han måste kräkas. GIVETVIS! Nämen vad härligt och lägligt med en vinterkräkssjuk farbror 1 meter i från mig det var precis det som saknades för att hela resan skulle bli fulländad. I panik (blev imponerad över min egen snabbhet) Klättrar jag ut över okända människor ochd eras ipads och hörluresladdar för att fly. Hysteriskt rycker jag tag i en liten flygvärdinna i sidensari och skriker att jag måste byta plats för jag kan inte sitta längst bak med en kräksjuk man liggandes vid mina fötter. Hon svarar lugnt att planet är fullbokat och det finns ingen annan plats för mig, jag meddelar att då måste jag ha syrgas annars kommer 2 st svimma. En snäll mamma hör mig och erbjuder mig hennes plats en stund eftersom jag är grå i ansiktet och pratar i samma tonfall som piff och puff. Jag sitter på mammans plats brevid två okända barn tills jag ser att mamman tröttnat på mig och vill ha tillbaka sin plats.. jag går tillbaka till min plats och försöker övertala dem på min rad att byta plats med mig, ingen vill... undra varför-
En läkare meddelar att det bara är ostronförgiftning och ingen vinterkräksjuka, (eftersom jag anser mig vara lite mer utav en expert sitter jag under en filt med en minimal öppning för att kunna andas och höra om jag skulle behöva fly igen) Efter 4 timmar under filten överväger besättningen att kontakta kaptenen för nödlandning i Moskva pågrund av mannens tillstånd, dock vägrar hans fru... (jag är nu helt säker på att jag är med i dolda kameran och sitter kvar under filten) Vi fortsätter flygningen, mannen piggnar till men efter att ha blivit matad med en ingerfäramuffins från matbrickan kastar han sig i gången och vrålar av smärta och hulkar. Läkaren föreslår nu att vi ska nödlanda i Indien.. och jag känner att det är helt chill, jag kan ta 2 veckor i new dehli istället för solsemester i Thailand, inga problem bara jag slipper kräkis liggandes vid mina fötter. Men hans fru vägrar.. vi ska fortsätta till bangkok no matter what...
30 min senare har jag scannat av området runt mig efter dolda kameror.. och väntar på att någon ska meddela mig att jag är med i dolda kameran alt blåsningen, så meddelar besättningen äntligen att vi ska få låna SAS vagn och vi kan lyfta. Jag tar av mig skorna sätter mig till rätta öppnar min bok och njuter av att äntligen vara på väg..
BOOOOM!! en 60 årig man ramlar raklång i gången vid sidan om mig, avsvimmad. Hans fru reser sig daskar mannen i ansiktet som vaknar och meddelar att han måste kräkas. GIVETVIS! Nämen vad härligt och lägligt med en vinterkräkssjuk farbror 1 meter i från mig det var precis det som saknades för att hela resan skulle bli fulländad. I panik (blev imponerad över min egen snabbhet) Klättrar jag ut över okända människor ochd eras ipads och hörluresladdar för att fly. Hysteriskt rycker jag tag i en liten flygvärdinna i sidensari och skriker att jag måste byta plats för jag kan inte sitta längst bak med en kräksjuk man liggandes vid mina fötter. Hon svarar lugnt att planet är fullbokat och det finns ingen annan plats för mig, jag meddelar att då måste jag ha syrgas annars kommer 2 st svimma. En snäll mamma hör mig och erbjuder mig hennes plats en stund eftersom jag är grå i ansiktet och pratar i samma tonfall som piff och puff. Jag sitter på mammans plats brevid två okända barn tills jag ser att mamman tröttnat på mig och vill ha tillbaka sin plats.. jag går tillbaka till min plats och försöker övertala dem på min rad att byta plats med mig, ingen vill... undra varför-
En läkare meddelar att det bara är ostronförgiftning och ingen vinterkräksjuka, (eftersom jag anser mig vara lite mer utav en expert sitter jag under en filt med en minimal öppning för att kunna andas och höra om jag skulle behöva fly igen) Efter 4 timmar under filten överväger besättningen att kontakta kaptenen för nödlandning i Moskva pågrund av mannens tillstånd, dock vägrar hans fru... (jag är nu helt säker på att jag är med i dolda kameran och sitter kvar under filten) Vi fortsätter flygningen, mannen piggnar till men efter att ha blivit matad med en ingerfäramuffins från matbrickan kastar han sig i gången och vrålar av smärta och hulkar. Läkaren föreslår nu att vi ska nödlanda i Indien.. och jag känner att det är helt chill, jag kan ta 2 veckor i new dehli istället för solsemester i Thailand, inga problem bara jag slipper kräkis liggandes vid mina fötter. Men hans fru vägrar.. vi ska fortsätta till bangkok no matter what...
Förlåt... jag är så dålig
Jag har hel glömt bort att jag skulle börja blogga igen. Nu är jag hemma i Sverige igen sedan ca 1 månad. Thailand var underbart förutom resan dit.
Eftersom jag och älskade A hetsbokat ett par nya biljetter vi hittat dagen innan vi skulle åka (efter x antal inställda flyg) så jag var sjukligt paranoid över att vi bokat fel år, månad och och åt fel håll, eventuellt även fel land. detta bidrog till att jag inte kunde sova och ville kontrollera E-ticketen 40 ggr i timmen som en sjukligt besatt tvångstanke-person i outsiders. När det äntligen blev måndag morgon och vår taxi (som jag givetvis bokat 2 timmar för tidigt för säkerhets skull, ifall det eventuellt ramlat ett träd över e4an så vi skulle behöva ta en omväg, eller jag skulle upptäcka när jag kollade biljetten att vi egentligen skulle åkt från typ Landvetters flygplats)
Väl i taxin satt jag och förberedde mig mentalt på hur jag skulle hantera när personen i incheckningen skulle meddela at: '' OJ! vad konstigt jag kan inte hitta den här bokningen..''
Men efter att ha passerat incheckning och säkerhetskontrollen, smärtfritt utan att någon smugglat ner en machete eller 2 kg kokain i min handväska medans jag ovetandes gäspade.. Så fick vi äntligen sätta oss på planet.
Skulle vi äntligen komma iväg??
To be continued.. men fan vad dålig jag är, såg nu att jag skrev ju början att thailand var underbart så det är klart jag kom iväg.. haha fyfan blir trött på mig själv.
Eftersom jag och älskade A hetsbokat ett par nya biljetter vi hittat dagen innan vi skulle åka (efter x antal inställda flyg) så jag var sjukligt paranoid över att vi bokat fel år, månad och och åt fel håll, eventuellt även fel land. detta bidrog till att jag inte kunde sova och ville kontrollera E-ticketen 40 ggr i timmen som en sjukligt besatt tvångstanke-person i outsiders. När det äntligen blev måndag morgon och vår taxi (som jag givetvis bokat 2 timmar för tidigt för säkerhets skull, ifall det eventuellt ramlat ett träd över e4an så vi skulle behöva ta en omväg, eller jag skulle upptäcka när jag kollade biljetten att vi egentligen skulle åkt från typ Landvetters flygplats)
Väl i taxin satt jag och förberedde mig mentalt på hur jag skulle hantera när personen i incheckningen skulle meddela at: '' OJ! vad konstigt jag kan inte hitta den här bokningen..''
Men efter att ha passerat incheckning och säkerhetskontrollen, smärtfritt utan att någon smugglat ner en machete eller 2 kg kokain i min handväska medans jag ovetandes gäspade.. Så fick vi äntligen sätta oss på planet.
Skulle vi äntligen komma iväg??
To be continued.. men fan vad dålig jag är, såg nu att jag skrev ju början att thailand var underbart så det är klart jag kom iväg.. haha fyfan blir trött på mig själv.
